Vår klimatpåverkan sker framför allt i produktionsprocesserna och transporter. Vi använder för andra året Greenhouse Gas Protocol (GHGP) som metod för att beräkna klimatpåverkande utsläpp. Beräkningarna sker med hjälp av en utvecklad mjukvara för vetenskapligt baserad redovisning av koldioxidutsläpp för scope 1, 2 och 3 uppströms baserat på alla våra transaktioner. Scope 3 nedströms kommer att omfattas under de kommande åren. I nuläget ligger fokus på samarbete med våra leverantörer för att få rätt data.
MÅL:
- HELT CO2-NEUTRALA ÅR 2050
- År 2025, CO2-utsläppen ska minska med 50 procent inom scope 1 och 2.
- År 2025, scope 3 ska minska med 25 procent år 2025 och år 2030 en minskning med 50 procent.
- År 2030 helt CO2-neutrala inom scope 1 & 2.
- 85% AV PRODUKTERNA MILJÖDEKLARATIONER/EPD
PRESTATIONER under 2023
- Energikonsumtion minskade med 2 %
- Utsläpp scope 1 och 2 minskade med 9%
- Utsläpp scope 3 minskade med 19%
Bitumen – en restprodukt …
Bitumen är en restprodukt som uppstår vid industriell raffinering av råolja till olika fossila bränslen. Bitumen kräver alltså en lägre energiförbrukning i dess framställning. Dock krävs värme vid förädling till tätskiktsprodukter. Vi har därför övergått till biogas på alla tre produktionsanläggningarna för bitumenbaserade produkter. Bitumen används främst till vägasfalt och till mindre del till tak och övrigt (se diagram).
… med en lång livscykel …
Dagens bitumenbaserade tätskikt, blandat med elastomerer för ökad flexibilitet, har en beständighet på upp till 50 år, där byggnadskonstruktion och installation också påverkar. Vid renovering av tätskikt läggs normalt ett nytt lager på det gamla.
… och som inte skadar människan och naturen
Då bitumen är ett kolväte som inte är avsett för förbränning men för användning i byggnadsmaterial, frigörs inga växthusgaser. De återstående beståndsdelarna av ett bitumenbaserat tätskikt (fyllnadsmedel, polymerer, skiffer, sand osv.) är antingen inerta (inte benägna att bilda kemiska föreningar) eller har låg benägenhet för kemisk reaktion. Detta innebär att de utgör minimal fara för människa och natur under hela dess livscykel, förutsatt att det inte bränns.
